FÖRSTA BUKETTEN

Helgen är till ända, trött och glad är jag. Har rivit och slitit i det mesta. Sannerligen avkopplande och jobbtankebefriande. Känner mig i förunderlig kontakt med både mamma och morfar där jag går och röjer runt. Noggrann och rask likt min moder, slitstark likt min morfar. Nog ser de allt hur jag stretar på. Skulle dock ge vad som hälls för en pratstund här nere hos mig. Jobba och småmuttra tillsammans, ställa frågor och klura på lösningar ihop. Visa dom runt och bjussa på kaffe eller bara "Ta se minuter" som morfar kallade sin arbetsrast. Men nu är dom ju borta, fast med mig ändå. I handling. I tanke. 

Plockade min första bukett från trädgården idag. Vilken lycka, och som jag har längtat. Varje blomma, varje blad är för någon jag tycker om. Är så väldig tacksam för allt. Och tacksam till Christer och Maria, mina svärföräldrar som hjälpt oss i huset hela helgen. De som idag, på sin 40-åriga bröllopsdag valde att slita tapeter, bära plank och äta tårta med oss. Tack så mycket.