TYGKÄRLEK

Min mamma dog i bröstcancer för 6 år sedan, bara 52 år gammal. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket ! Särskilt nu när jag själv blivit mamma, med alla glädje och alla funderingar det för med sig.  På något lustigt sätt känns hon trotts allt mer närvarande nu än innan jag fick barn. Tror att det beror på mitt sätt att vara mot och med Juni. Mamma lever vidare, än tydligare nu, genom mina handlingar. Jag lutar mig tryggt mot henne, och min egen påhittighet i föräldraskapet. 

Mamma var väldigt konstnärlig och händigt. Hon sydde flitigt både leksaker och kläder till mig och Clara under vår uppväxt. Det är känns fint att ge dessa vidare till Juni (och kusin Bertil för den delen). Att Juni får en bit av mormor och blir textilfysiskt omfamnad av hennes tygkärlek. 

Både dockan och överkast är gjort av mamma. Dockans klänning är gjord av ett tyg som mamma egenhändigt vävt, på en av alla vävkurser hon gått genom åren. Som 1 åring hade jag en likadan klänning fast i större storlek.

Rippsmattan är också gjord av min moder. Finns i två exemplar och pryder Junis rumsgolv.