Inför den kommande helgen vill jag tipsa om den typ Absolut Godaste kakan jag bakat och ätit på länge - Leilas New York Cheesecake! Lagom söt, lagom fluffig, lagom krispig och perfekt syrlig med alla Västerbottensplockade blåbär på toppen. Perfekt att bjussa familj och vänner på, gärna till en kopp Lapsang.
Det är så skönt att jobba hemifrån och slippa det där med att släpa på, och förbereda matlådor! Jag orkar dock sällan tillaga någon varm lunch när jag är hemma, utan slänger ofta ihop lite olika kalla, eller ljumma godsaker från kyl och fruktfat. Det här är mat som jag alltid gillat - mycket tack vare mamma, som alltid hade en stor mäng grönt och skönt på middagsfaten under uppväxten. Alltid sallad och fruktsallad till middagarna, och gärna keso till lunch, tillsammans med någon omelett eller kokta grönsaker.
Ibland händer det att jag slänger på en liten bit torkad skinka, men för det mesta så blir det helvegitariskt. Det roliga är att Juni gillar samma typ av mat, kanske just för att jag alltid suttit glupsk och nöjd och mumsat i mig detta. Lillan hon har fått gnaga på kapris och annat grönt och gott sedan hon kunde börja gnaga för egen maskin. Blomkål och broccoli har alltid gått hem, kanske delvis för att vi brukar leka att vi äter skog när vi tuggar i oss dem. Sommarskog eller vinterskog.
Den fina äggkoppen och Geffle besticken är arvegods från mamma. Jag känner mig väldigt mycket som henne när jag äter sådan här mat, särkilt med hennes tillbehör i nävarna.
Till mellanmål händer det att jag gör någon sorts smoothie, av det som råkar finnas på fruktfatet. Den här är gjord på ca 1 dl krämig yoghurt, några matskedar psylliumfrö, en banan och näve blåbär och några isbitar.
Den här groddburken används flitigt. Jag inhandlade den på en hälsokostaffär i Stockholm för säkert 10 år sedan. Mest blir det groddning av mungbönor och alfaalfafrön, men ibland även linser. Det är väldigt praktiskt att det finns två lager, då kan man samköra olika sorter, i olika omgångar om man inte vill vara utan ett konstant groddflöde - och det vill man ju inte!
Jag har haft ganska dålig aptit under den här graviditeten, eller framför allt så har jag saknat ork, fantasi och inspiration till att laga mat. Clemens däremot har varit betydligt mer inspirerad och både bakat och lagat massor av roliga maträtter och komplicerade bakverk under de senaste månaderna. För några dagar sedan så bakade han denna höga smarriga skapelse - någon slags variant på en så kallad Devils Food Chocolate Cake. Jag vet dock inte vilket recept han använde, men antar att det som Leila Lindholm gjort är bra, om man vill testa på att baka något liknande.
I lördags så smällde jag ihop världens enklaste efterrätt på lite rester ur kyl, frys och skafferi. Jag vispade grädde tillsammans med lite äkta vaniljpulver och krossade några Digestivekex i morteln, jag tinade lite bär och kastade ihop allt i små rostfria skålar (älskar köksprylar som andas lite restaurang) Toppade det hela med choklad som blivit över efter julbaket. Supergott och oerhört enkelt!
Under förra graviditeten hade jag ett enormt sug efter riktigt sur apelsinjuice. Den här gången är suget lite svagare, men fortfarande starkt närvarande! Jag pressar en hel del ekologiska apelsiner och blandar i lite citron, men när jag inte orkar med det, eller när apelsinerna är slut så köper jag denna - Lovisebergs Råsaft. Tyvärr så är den inte ekologisk, men den är fri från tillsatt socker och konserveringsmedel, så det är ju bra. Den är sådär perfekt syrlig och full av virvlande fruktkött och ger små rysningar när jag dricker den. Så god, men inte så bra för halsbrännan, men det struntar jag fullständigt i! Min favorit är kombinationen av apelsin, kiwi och ingefära. Imorse när jag handlade var den slut, så det fick bli denna istället. Inte så dum den heller! Juicen är även väldigt god att blanda med Sanbitter röd, en massa isbitar och limeskivor, om man vill ha en alkoholfri drink.
Så fick jag äntligen äta lite palt - bland det godaste jag vet! Jag brukar alltid koka en stor gryta med grå runda när jag är hem till mormor. Kanske inte den mest bildsköna anrättningen, men ack så mättande och god, särskilt när det är smällkallt utanför ytterdörren.
Mormor har en kvarn som går att koppla till hushålls assistenten. Där maler jag ett gäng skalade potatisar.
Sedan skall potatisgröten blandas med vetemjöl och salt, till en lagom klibbig konsistens. Så pass fast att den går att forma till bollar och fylla med rimmat sidfläsk.
Rulla ihop palten och trilla runt den i lite mjöl. Lägg den sedan i en stor kastrull med lättsaltat sjudande vatten. Låt koka mellan 30-40 minuter. Avsmaka med lingonsylt och riktigt smör. Mums!
När det är helg och lite lugn och ro så finns det få saker som är så trevliga som att fixa ihop en mysig frukost tillsammans. Och Lillan hjälper gärna till - att knäcka ägg, vispa, laga, smaka av och sedan duka är väldigt roligt och uppgifter som genomförs med stort allvar, om än med viss bristande koncentration. Oftast när jag lyxar till en helgfrukost så gör jag pannkakor på ägg och bananer eller våfflor, gärna med någon sort sallad och frukt till.
Det mesta jag har i porslinsväg här hemma är från olika loppisar, eller från någon typ av köksaffär för standardprylar, som jag råkat passera på någon resa. Jag gillar verkligen att blanda färgstarka koppar och fat tillsammans med rostfria inslag som andas en slags odesignad standardutrustning av typen skolbespisning eller restaurangkök.
Årets hyacinter bebor två överblivna Mutti-konserver, i bakgrunden står ljustaken jag ärvt efter mamma - en finfin Upsala Ekeby som går att fylla med olika sorters trevlighheter - i år har det blivit nötter och apelsiner.
Till just den här frukosten så svängde jag ihop en fruktsallad och ett gäng kardemummavåfflor med rostade sötmandlar. Av en kompis, på besök från Australien fick jag en fantastiskt krämig och smakrik honung som passade utmärkt på tofflorna tillsammans en klick yoghurt.
Självklart så fick lillan lite vispad grädde och upptinade hallon till sina våfflor.
Minns tyvärr inte vart jag hittade receptet till våfflorna men tror att det var genom Arlas recept-app.
I år firar vi julen här hemma med Clemens släkt på besök. Clemens har planerat hela julmenyn - ganska mycket fisk och grönsaker, en sorts variant på julbord fast utspridd över 3 dagar istället för att maxa allt under en dag. Det känns skönt att i lagom dos intaga allt gott, istället för att på proppmätt mage äta allt samtidigt - vilket i-lands problem för övrigt! Hur som hälls, idag blev det Jansons Frestelse till lunch och till tvåfikat blev det typ det godaste jag vet - hemmagjorda mandelmusslor med hjortronsylt kokt på de hjortron som syrran och jag plockade i somras på mormors myr i Jokkmokk.
Igår kväll tog jag ock bakade några filurer, av den lilla lilla degklump som fortfarande fanns kvar i kylen. Jag har bakat pepparkakor i omgångar under hela december, efter att ha gjort en gigantisk deg efter ett recept av Leila Lindholm. Men av någon konstig anledning så hade degen i kylen krymp avsevärt - lagom lägligt till sista utbaket! Någon hade norpat rejält!
Degen räkte i alla fall till några riktigt fina små kakor, som fick lite extra omsorg i form av kristyr. I överflödet av alla sorters julbak och kaksorter så kändes det på något sätt fint att det bara blev några enstaka pepparkakor - att just dessa kommer att ätas med extra vördnad och under djup andakt.
Idag fyller Clemens år, vi har firat honom med paket, sång och en Pavlova bakad efter Linda Lomelinos goda recept - dekorerad med bär från trädgården.
Hittade några dekorationsrester från tidigare kalas i en låda, så de åkte upp på hattlamporna.
Dessa tappra små färgkickar fick förgylla minikalaset. Än finns det blommor att plocka in i värmen.
På Ica i Fristad, där vi för det mesta handlar mat, har de sedan några månader varit möjligt att köpa lokalproducerad mjölk. Fantastiskt! Det är en bonde i Borgstena som levererar. Man köper flaskorna i butik för 10 kr och ansvarar själv för att diska dem. Medhavd flaska ställer man sedan i en lucka i väggen och trycker på en knapp för att fylla. Ut kommer en prislapp på 15 kr som man scannar i kassan. Så himla bra initiativ! Det verkar dessutom ha blivit en succé, ibland när jag skall handla är mjölken slut och då och då är det faktiskt folk i kö till mjölkapparaten, gamla som unga. Så himla bra tycker jag!
Hittade en (för mig) ny dryck på Ica sist jag handlade - Naturfrisk, finns i flera smaker och färger. Jag fastnade framför allt för den fina etiketten, så lekfull och somrig. God som den är men säkert även god att blanda med andra sorters dryck, med eller utan alkohol.
Öppnaren är ett arvegods från min farmor. Älskar den! Stod ofta som barn och tittade fascinerat på denna manick i farmors kök, undrade hur blommorna kunde bo inne i plasten. En typisk pryl, till synes obetydlig för någon annan men en liten minnesskatt för mig.
Har du fantasibrist och och spridda matslattar i kylskåpet? Då kan du blanda nästan vad som helst på mjuka tortillabröd, utan att misslyckas! Här är ett tips på en god kombination:
* Smetade in olivolja och honung på brödet.
* Klipp torkade fikon i bitar.
* Skär eller smula chevréosten i bitar den med, och strössla ut dem tillsammans på underlaget.
* Drämm till med ett antal nötter. I detta fall bidde det Walnötter som jag råkade ha hemma.
* In i ugnen på lagom temperatur, en lagom lång stund tills allt fått lagom fin färg.
* Låt sedan ruccola singla ned över härligheten, likt höstlöv en lagom stormig dag.
Intag och avnjut. Gör många, det ryms mer än man tror i kistan.
Så, till slut efter en väldigt lång flygresa kom vi så hem igen. Tilltufsade och förkylda, med en massa jobba som väntade. Tänk att två månader kan gå så fort!? Längtar redan tillbaka till Tokyo och klurar på när vi kan ta oss dit nästa gång. Vill stanna betydligt längre då! Hade just börjat få lite kläm på vardagen och allt som där till hör. Men men, vi har ju faktiskt haft förmånen att vara där hela två gånger under 2014. Nu är det bara att kasta sig in i jobbprojekt här hemma och omsätta inspirationsöverskottet i olika former. Det kommer dock att dyka upp fler inlägg med Tokyo-temat framöver. Än har bildbanken långt ifrån sinat!
Ett rejält adventsbak roade jag och lillan oss med i helgen. Eller rättare sagt, jag bakade för brinnande livet och Juni käkade deg och diskade (fullständigt dränkte köket i vatten) vid sidan av mina sötbrödsansträngningar. Gott blev det i alla fall och köket var ett mjöligt inferno långt efter det att bakandet avslutats. Roligt hade vi det i alla fall.
Alltså det här med att handla -vilken snårskog! Allt är så prydligt uppställt, i alla delar av butiken. Så många förpackningar, i förpackningar, i förpackningar, i förpackningar. Så många lager att det knappt gåt att utröna vad som döljs bakom all denna plast. Man köper grisen i säcken, gång på gång. Jag tycker inte om att slänga mat, så av den anledningen är det ännu svårare att testa sig fram, om något skulle vara helt oätligt eller obegripligt i sin tillagning. Som nedan, vad göra med detta?
Grönsakerna här känns nästan obehagligt rena från jord och andra skavanker. Alltid inplastade och identiska i färg och form med varandra. Känns som ett kusligt släktskap, manipulerat på något sätt. Varje gång jag passerar brödhyllan önskar jag att finna något som innehåller någon sorts fiber och lite sälta av något slag. Så mycket söta, uppblåsta bröd så man gör klokast att avstå. Förutom fallgroparna och missförstånden i text- och förpackningsdjungeln finns det ju så klart fantastiskt goda och vettiga saker i affären. Fiskdisken ser fantastisk ut, färdigmaten är både billig och god och går att plocka i lösvikt. Man krockar aldrig med kundvagnarna och personalen är som på alla andra ställen här, toktrevliga och superhjälpsamma.
Jag är så otroligt svag för alla dessa picklade grönsaker som finns här! Som dessa tre sorter, som alltid finns hemma i vår lilla kyl. Gott till det mesta. Ibland sätter jag i mig allt ihop på en gång. Ingefära, gurka och det gula, som jag inte riktigt vet vad det är, gul morot kanske? Beroendeframkallande för en svenska saltgurks- och olivälskare.
Här hemma äter vi för det mesta vegetariskt. Ofta hittar jag på egna recept men när inspirationen tryter så finns den alltid att återfå, i denna bok -Green Kitchen Stories. Roliga ingredienser och oväntade smaker. Fina bilder och vettiga tankar kring mat och bak. Och bra ingridiensalternativ till vitt mjöl och socker. I sommar har vi ätit massor av dessa supergoda portabelloburgare! Guacamole, tomat, grillad persika, grillad svamp, rucola, rödlök, timjan och surdegsbröd. Kan varmt rekommendera denna bok och blogen!
Den här boken har en lång historia. Tummad, fläckig, älskad och välanvänd. Jag har fått den av mormor, hon har lagat otaliga maträtter ur denna under min uppväxt. Vardag som helg, alltid lika välgjord och god. Omslaget till denna utgåva är så fin. Tusen gånger roligare än senare års varianter. Jag gillar även att typ ALLT finns beskrivet - hur man rensar en fisk, kokar ett äppelmos eller gör en sorbet. Som en nationalencyklopedi i mat. De få bilder som trängs i boken är ofta av ett ganska torftigt hemkunkapsredovisande slag. Ingen matporr här inte. Befriande på något sätt i dagens tilt-shift blurade saftiga matorgier. Helt enkelt - en klassisk handbok att ge stöd och grund till egna matfantasier. Tack mormor för fin matkultur!
Såhär i sommarhettan när jag balanserar på gränsen mellan semesternöjd och värmeknäpp i huvudet brukar jag blanda världens enklaste och godaste alkoholfria drink. Den består av ekologisk apelsinjuice, massor med is och San Bitter (finns i 6 pack på Systembolaget, alkoholfria hyllan) Jag blandar ungefär lika delar av allt och petar gärna i ett uppiggande sugrör. Kan även tänkas att några citron- eller limeskivor samt en rejäl näve manglad mynta skulle göra blandningen ännu godare.
Äntligen hemma igen! Umeå, Tokyo, Stockholm och Malmö - vi har varit på resande fot, typ hela tiden sedan trettonhelgen (känns det som) Roligt förstås men också slitsamt för en hemma-är-bäst-person som mig. Men nu är det hus, bebis, tjocksockar, träning, musikskrivande, matlagning, bad i badkar och några jobbuppdrag som gäller, ett bra tag framöver.
Därför bjussar jag idag på detaljer från vårt älskade kök. Det rum som vi spenderar mest tid i, i hela huset. Ett rum som tagit att bra tag att få till, på grund av alla olika element som först skulle letas upp, fraktas hem och sedan blandas ihop till en nygammal röra.
På väggen har vi satt perforerad masonit. Som stänkskydd, ovanför alla bänkskivor sitter det klarglas, fäst med en vattentät fog mot bänken och L-krokar i överkant av glaset. Skåpet har vi hittat på Lauritz. Det var sjukt skabbigt och slitet, framför allt på insidan, som jag därför målade högblankt vit, 5 varv. De frostade glasdörrarna tog jag bort - ville se allt porslin. Dessutom använder vi det mesta dagligen, så inget hinner vare sig bli dammigt eller flottigt. Utvändigt tvättade jag bara upp skåpet. Färgen och slitningen var så fin.
Bredvid gasspisen hänger de flesta av kökets alla redskap. Väldigt praktiskt när man lagar käk. Vi har en filosofi - att inte gömma undan allt, utan lyfta fram det istället. Köket skall kännas inbjudande att hugga-in, hacka-på och att koka-ihop i. Ingen steril utställningslokal. Mer som en matverksad. Jag tycker dessutom att det är vackert att titta på allt som dignar på väggarna.